Några ord från verkligheten

”Jag har nog rätt lindriga besvär, säger Karin. Jag har problem i underlivet men de stör inte min vardag på så sätt att jag tänker på det hela tiden. Svamp har jag haft då och då och bakterier.

Jag tycker att jag har bra koll på hur man ska vårda sig för att inte störa för mycket. Jag tvättar underlivet endast med vatten och rakar bara bikinilinjen på sommaren. Det har ju att göra med att jag vet att mitt underliv är väldigt känsligt. Jag måste t ex alltid kissa och tvätta av slidan efter jag har haft sex annars vet jag att jag det kan klia dagen efter. Jag vet inte vad det beror på men det känns som att det blir irriterat på något sätt. Jag har oparfymerat tvätt- och sköljmedel för det ska också vara bra har jag hört. Jag tror att jag alltid kommer att få vara försiktigt med min stackars smula - jag är väldigt känslig helt enkelt”.

”Vestibulit är inget att gratulera till”
Anna fick diagnosen vestibulit efter att ha besökt ett antal olika gynekologer med sina problem. ”Jag visste inte vad vestibulit var för något och blev jätteledsen eftersom läkaren var helt kall och sa: Ja, det är ju inget man gratulerar någon till, jag har sett många äktenskap knäckas”. Anna delar de erfarenheter som många andra med vestibulit berättar om; lång väg till korrekt diagnos, slarvig information, dålig känslomässig uppbackning och inga konkreta råd för hur man ska bli bättre.

Anna sökte hjälp först när hon fick problem med smärtor vid samlag. Smärtorna började ungefär ett år efter att hon fött barn. Nu när hon vet mer om vad som kan orsaka sjukdomen vestibulit så ser hon en ganska lång ”insjukningsperiod” som pågick ett par år.

”Jag har väl egentligen haft sådana problem som de allra flesta tjejer har någon gång: svamp, urinvägsinfektioner, torrt underliv. Sedan när jag ibland fick ont när vi hade sex så blev det en grej som satte sig i huvudet. När man har småbarn känns det ju extra knäckande, det är liksom svårt att få till det ändå…”

Anna tror själv att hennes ont hade mycket att göra med att hon inte riktigt hann bli redo innan samlag och att det blev en psykisk låsning som egentligen var värre än själva ontet. Hon och hennes kille har pratat mycket om problemen och Anna tycker idag att hon nästan är helt bra.

”Det har säkert att göra med att jag absolut inte känner någon press på mig. Nu är jag också mer mig själv igen efter bebisperioden. Innan jag visste något om vestibulit så hade jag ingen aning om att mina ”vanliga” problem kunde bli så allvarliga”.